Besökt en rullstolsbunden kompis. Hur orkar hon var så positiv.

I kväll församlingsarbete, valberedning, julmarknads affisch, jobbar hemma i köket med detta. Lugn hemma, ingen här..

P 1 går

ville ha råd och stöd, hur man går till väga med misshandlad kvinna, hemmet tas snart av fogden. Nej jag orkar bara inte ta i detta, jag ORKAR inte, allt återupprepas i mitt sinne allt, allt, allt allt allt hjärtat slår, kramp i magen NEJ NEJ NEJ detta var droppen. Nu behöver jag någon som ringer och bara bryr sig om mig, oj vad ont det gör, minnen, minnen. Kniven flyger i genom luften, sätter sig stenhårt i den tjocka ytterdörren, någon sparkar på mig när jag ligger på golvet. Lyckas ta mig till toaletten, låser in mig, dörren slås sönder med en hammare, jag är fast, jag är fast, nu är min sista stund kommen... detta ekar i mitt inre, kramp i magen, aj aj hjärtat slår, nej varför ringde han till mej, så går det när man inte informerar sin omgivning om sin situation som en gång varit...även om det var länge sedan, hjärtat slår det gör ont...........